Jag försöker

Jo jag försöker och hoppas verkligen kunna sluta röka nu. En gång för alla. Är inne på min tredje rökfria dag nu. Är så trött på skiten och kom just på att jag nog säkert rökt i halva mitt liv typ. Fy fan vad ÄCKLIGT och skabbigt! Börjar mer och mer känna av rökningen, att det liksom nu verkligen sätter sina spår. Har börjat hosta på mornarna när jag rökt mycket tex. I Berlin blev det så äckligt mycket rökande och när man fick röka inne nästan överallt gjorde ju inte det hela bättre. Rent vidrigt med röklukten i alla kläder, hår osv. Fick rejält med avsmak och fick den här sista sista peppen att ta steget i rätt riktning. På söndagen i Berlin kände jag mig rent äcklad och ville inte ens röka. Igår var jag ledsen och sur om vartannat och extremt godissugen. Fan, jag bara måste klara av det här nu. Vill vara rökfri! Fri. Spara alla dessa pengar jag bokstavligen bränner upp och unna min älskade lilla familj en härlig resa till hösten kanske?! Känns lite jobbigt för killen bara. Han får stå ut med så mycket och så ofta känns det som... Han är bäst och jag hoppas han står ut för alltid! Bättre stöd finns iaf inte. Funderar på om jag ska sticka till Apoteket senare och köpa niktoniplåster eller tuggummin men vete tusan. Lika bra att bara fimpa skiten och tvinga bort begäret va? Godis i mängder funkar ju bra. Hellre diabetes man kan bota eller bromsa än tex kol. När jag tänker på vad jag mycket medvetet drar in i min kropp flera gånger varje dag endast pga ett beronde blir jag ganska rädd för mig själv. Det finns ingenting bra med cigaretter. Ingenting. Det måste ju vara självdestruktivt om något. Är värsta hönsmorsan och gör allt för att Lillis inte ska skadas på något sätt och sen drar jag sakta men säkert mig själv till en säkerligen tidigare död varje dag. Jag fick barn när jag var 21år. En mycket nära väns mamma dog i lungcancer när hon var knappt 50år och hon hade inte ens rökt. Hon hade levt livet som man bör göra. Aldrig rökt. Jag tänker mycket på henne och det som hände. Att det kändes så orättvist. Hon som var så hälsosam. Tänk att ligga där när man är runt kanske 50år då eller ännu tidigare, inför sitt eller sina barn eller med sig själv, med kanske kol eller lungcancer och alla vet varför och alla vet att det inte alls skulle behöva vara så om det inte vore för ciggen. Nä fy fan. Hamnar man där och när man gör det är jag säker på att det känns bra om man har gjort det man kunnat i livet för sin kropp. Jag tänker inte längre medvetet ligga och guppa vid döden när jag kanske inte ens är 50år. Jag tänker försöka och hoppas på att leva länge och få uppleva min älskade dotter fullt ut och förhoppningsvis hinna med barnbarn och allt det där. Visst jag kan ju bli överkörd imorgon men att medvetet göra ett rökande val varje dag känns inte längre okej... Det som hände min väns mamma var startpunkten i det här för mig. Det var ett år sedan och nu är jag redo att sluta röka. Tänker otroligt mycket på henne och hela familjen.